Varför är det som om man inte längre existerar ?
Varför tas man för givet att göra något annat?

Vill folk inte ha med än att göra längre?
Har dom tröttnat?
Vågar dom inte?
Är jag inte ett alternativ längre?

Egentligen bryr jag mig inte, men tyvärr så känns det ju. Det gör ont. Jag vet att det är så här. Men jag vill inte att det ska vara så.
Jag har bestämt mig för att jag inte ska ta sånt så seriöst utan att det finns så mycket värre saker. Men det kommer att ta ett tag innan man vänjer sig..

Hej för mig!